Laxbiff med sallad för 410 kcal

Igår åt jag 1700 kcal...och kakor för 600 kcal =) Det var värt det, det var jättegott. Nån gång ibland är det okej att gå loss i kakförrådet.

Imorse tänkte jag att jag känner för att ha en äta-lite-vad-jag-vill-dag ( = mera kakor), men var sur på sambon för en grej igår så vi grälade imorse och sen var jag inte sugen på kakor längre. Kan haft att göra med att sambon (efter att vi blivit samt) sa att jag ser smalare ut och att det gett resultat. Så jag blev lite peppad där och bestämde mig för att ta en räknardag och hålla koll på kalorierna istället.

Åt grymt god lunch: laxbiff med avocadosallad och teriyakisås.

Laxbiff - 250

Tomater - 30

Sås - 30

Halv avocado - 100

Totalt: 410 kcal

-1 kg/vecka under lång tid nästan omöjligt

Ett kilo kroppsfett motsvarar 7000-7500 kcal.

Det innebär drygt 1000 kcal mindre mat per dag än det man normalt äter. I en vecka, i två veckor, i tre veckor för att gå ner tre kilo.

Säg att man förbrukar 2000 kcal per dag (det är medel för en relativt stillasittande kvinna). Då behöver man alltså kapa hälften av sin mat. Fatta hur lite mat det är. Det skulle vara om man är rejält överviktig och ätit långt över sitt dagsbehov annars, då går det säkert snabbt att gå ner mycket om man skär bort hälften av en stor matmängd. Men jag kämpar med att äta 1500-1700 kcal per dag och det är bara 500 kcal mindre än mitt kcalbehov.

Och ändå är de första tre veckorna relativt lätta att gå ner på jämfört med efterföljande veckor.

Det är ju individuellt hur mycket energi man behöver så för vissa är 1500 kcal normalt att äta per dag. Men minus 1000 kcal per dag gäller alla om man vill gå ner ett kilo i veckan.

Det där viktraset man får i början är ju knappast värt att bli glad för, sorry om jag är en party pooper för alla glada tre-veckor-in-i-januari-bantare nu haha.  Exempelvis om man äter LCHF så tömmer man kroppen nästan helt på glykogen (=energireserv av kolhydrater i muskler och lever) första dagarna.

Normalt väger ens glykogenlager 200-300 gram. Dessutom finns till varje gram glykogen bundet ca 2,7 gram vatten. Har man ett lager på 250 gram glykogen så försvinner ju det samt vattnet.

250 gram glykogen + 250 x 2,7 gram vatten = 925 gram

Poäng är att man verkligen inte behöver bli besviken om man inte får lika bra resultat sen som första veckan. Och det är enormt krävande att gå ner ett helt kilo varje vecka.

925 gram, det är nästan ett kilo minus på vågen. Och det är noll gram som är fett av det.

Fast man får en smalare lever =)

Bättre dag idag

Idag är jag mer positiv jämfört med depp-inlägget igår.

Även om jag nu är mat- och viktfixerad så kan jag väl vara glad ändå. Kommer säkert bli automatiskt bättre bara jag gör roliga saker och försöker vara glad, då kommer jag nog bry mig mindre om min kropp.

Ja det har gått sådär nu med två dagar utan väga mat och räkna kcal. Igår glömde jag nästan äta under dagen så jag blev jättehungrig på kvällen och åt mer än vanligt. Idag har det slunkit ner både några chokladbitar, kakor och två bitar kladdkaka. Uppskattade dem och det var jättegott! Men funderar på att ta upp räknandet igen, känns som att jag bara behövde en paus från det ett tag.

Hur som helst. Lämnar denna visdom såhär på fredagskvällen inför helgen, en sak som jag tror stenhårt på:

Gråt inte över äten kaka

Om man väl äter något onyttigt så uppskatta det åtminstone. Njut av varje tugga och känn hur gott det är. Så räcker det antagligen med lite mindre av det goda, än om man hade slängt i sig så mycket som möjligt för att hinna före det dåliga samvetet ;)

Lägger matvågen på hyllan

Och vips så slutade jag räkna kcal. Kände imorse att nä nu orkar jag inte mer. Höll på längre än jag trodde, 16 dagar blev det. Gått ner nästan 2 kg och det är en bra kickstart.

Men så nu börjar lite riktigt jobb, nämligen fortsätta äta likadant utan att ha stöd av siffrorna. Väga och räkna ser jag som ett hjälpmedel. Men ett tidskrävande hjälpmedel. Så det är det jag inte orkar; att väga och skriva ner allt, kolla i näringstabeller och räkna. Matmängden har jag inget som helst problem med att följa.

Känner mig lite matstörd när jag väger och räknar… Det är viktigt för mig att vara ”normal” (= inte tänka på mat och vikt massa timmar varje dag) och det är det jag strävar efter. Är fast övertygad om att jag försämrar min livskvalitet genom att lägga ner tid på mat- och vikttankar. Jag får en kick av att räkna, av att ha kontroll, av att gå ner i vikt. Men tror inte att den är en hälsosam kick.

Jag är en intelligent och bra person. Varför lägger jag så mycket tid på att försöka bli smalare?

Det är ofta såna här tankar kommer upp. Jag vet att det är superviktigt för mig att vara smal. Men jag tycker inte att det är bra. Är man normalviktig så ska man vara nöjd, inse att ideal är skapade av samhället och inget som gynnar individen, och istället vill jag lägga tiden på saker som utvecklar mig som person.

Tror jag att jag kommer ligga på min dödsbädd och tänka shit vad nice att jag vägde 63 kg som ung? Skulle inte tro det. Där kommer jag nog tänka att shit vad glad jag är att jag umgicks mycket med mina vänner och gjorde saker som gör mig glad på riktigt. Jag kommer bli skitsur på mig själv för varje tillfälle jag tackat nej till middagar med vänner bara för att jag inte kommer ha full kontroll över hur mycket kcal maten innehåller.

Drar mycket mellan mina olika sidor.

ÄLSKAR känslan av att sätta på mig ett smalplagg och känna mig smal.

HATAR att känna att jag lägger ner så mycket tid och energi på något så värdelöst som att vara missnöjd med min starka fina friska kropp.

Tycker det är jättesvårt med balansen mellan de två tillstånden. Jag har bara tagit mig till första steget nämligen insett att min smalhets inte är bra. Sen då? Vad göra nu, vad blir nästa steg? Hur ska jag bli nöjd och få balansen? Jag vill fortfarande väga 63 kg och vill göra allt för att nå det. Hur ska jag sluta tycka att det viktigaste är att vara smal?

Smalare midja

Igår fick jag för första gången under den här dieten en wow-känsla när jag såg mig i spegeln på gymmet. Stod och stretchade triceps och fåfäng som man är så passar jag på att dra in magen när jag ändå har armarna uppe och kika i en spegel. Syntes faktiskt på magen att det saknas några hekto fett jämfört med före jul. Kändes mycket bra.

Inte min mage, I wish.

I övrigt ser jag ingen större skillnad. Känner på kläderna att de sitter lite lösare. Men bara marginellt. Är piggare på att prova andra kläder än de som jag alltid känner mig bekväm i, det är också ett smaltecken.

-2 kg är ju bara -2 kg, inte -5 kg. Fem kilo minus, då kan vi börja snacka. Eller okej tre kilo syns också. Men fem kilo syns på riktigt.

Annars då? Jo tack helt okej, harvar på med min våg och mitt block, det går bra och jag är glad för 1700 kcal. Åt runt 1500 kcal båda dagarna i helgen och det var jobbigt. Åt ute på restaurang i måndags, stolt över att jag bara åt halva huvudrätten och halva efterrätten trots att allt var galet gott. Svårt att uppskatta kalorierna så klart men ett halvt liv av matfixering har sina positiva effekter på ögonmåttet.

Aldrig tidsbestämda viktmål

En sak som aldrig funkat för mig är ”Nu ska jag gå ner 7 kg på 7 veckor!”. Seriöst. Aldrig funkat.

Varför?

Vet inte om min hjärna kanske sätter krokben för mig när det inte går som jag vill. Det vill säga när jag inte gått ner 3 kg efter 3 veckor, då blir jag besviken och något händer i huvudet. Väldigt lätt att trilla dit och känsloäta. Just bara för att jag är besviken. Så det är en stor fälla för mig att tidsbestämma viktmål.

Jag vet att jag vill gå ner 5 kg alltså men det får ta den tid det tar. Jättegärna snabbt, äter jag 1500-1800 kcal/dag så rasar jag ju. Men jag vet att det kommer komma 3000 kcal-dagar och perioder där jag inte orkar dieta alls utan äter mitt dagsbehov.

And so be it.

Alltid nåt

1 januari: 70,5 kg

14 januari: 68,6 kg

-1,9 kg


Det får man väl säga är mycket bra. Men som jag skrev förut så är det värt ingenting om det inte är en hållbar minskning och jag blir mycket gladare för -2 kg på en månad än -1,9 kg på två veckor.

Men jag ska erkänna att det vid första anblicken var surt att se siffrorna på vågen som innebar att jag bara gått ner 0,4 kg sen förra vägningen över en vecka sen. Ansträngt mig lika mycket eller mer jämfört med första veckan och då gick jag ner 1,5 kg på fem dagar. Men det är inget konstigt alls, brukar rasa i början för att sen sakta ner.

Känns på kroppen och kläderna att jag gått ner lite så jag hoppas att det mestadels är fett som försvunnit. Har lagt till ett till pass (så tränar totalt 3 pass eller 2,5 timme), hoppas det kommer gå bra att fortsätta med det, och ökat vikterna. Gått bra med lunchpromenader också. Blivit i alla fall 3-4 st under vardagarna (de gånger det inte blivit av måste jag skylla på möten som legat över lunchen).

Ska verkligen försöka äta bättre nu. Har lagt för mycket energi på sötsaker och därför gått hungrig för mycket. Tänkte öka på maten lite mer också och hålla runt 1700 kcal/dag. Tror inte jag skulle orka hålla på så länge om jag fortsatte med 1500-dagar. Det är inte hållbart att ofta känna att jag dietar. Bästa "dieten" är att känna att man inte gör nåt särskilt utan bara äter god mat och är mätt.

Det jag gör nu är alltså 100% DIET och bara en variant av quick fix som jag kör nu när jag har hög motivation till att gå ner. Det största jobbet är verkligen inte detta, att gå ner i vikt genom att räkna kalorier, utan det största jobbet är att hålla min vikt stabil. Jobbet kommer sen, med att inte välja att äta massor när jag haft en jobbig dag eller när jag vill belöna mig eller när något ska firas.

Framför allt, min största dumhet som jag gjort oräkneliga gånger, så ska jag sluta med detta:

”JAG SKA BARA ÄTA UPP DET HÄR SÅ HAR JAG INGET ONYTTIGT HEMMA SEN”

Det där är min största praktidioti och viktfälla. Nystarter med nyttigheter brukar föregås av att jag bara ska äta upp den sista glassen, chokladen och kakorna jag har hemma. Sen ska jag inte köpa något nytt och så har jag inget hemma som kan fresta mig. Det är så tankarna går.

Det här är vad som händer:

Jag är nyttig i max ett par veckor. Sen utan att direkt veta hur det går till eller utan att tänka efter så köper jag hem något onyttigt och äter det. Och sådär kan jag hålla på hur många gånger som helst, konstant till och med. Så det är verkligen helt onödigt att göra en sån där puckad rensning.