Dag 17 av 30 sockerfria dietdagar

Dag 17: 66,6 kg

Dag 1: 69,5 kg

-2,9 kg

66:an är kvar! Vägde mig igår så det där är tisdagens vikt, förhoppningsvis har jag gått ner nåt hekto till nu.

Funderade när jag var ute och gick. Det är både lätt och svårt på samma gång att gå ner i vikt. Jag kan bli skapligt provocerad av folk som rasar i vikt och säger att det är jättelätt (ofta killar). Det är fan inte alls lätt, hade det varit lätt hade ingen haft viktproblem.

Min plan fungerar rätt bra för mig, men det är inte alltid så lätt. Älskar ägg och ost, tröttnar inte på det. Så det funkar jättebra att käka det till frukost, lunch och mellanmål. Sen om jag ska träna så blir det en riktig måltid på eftermiddagen, annars inte. Middagen försöker jag hålla så liten som möjligt. Men klart det inte är lätt. Tycker själv att det är en skaplig utmaning att gå lunchpromenaden på 40 minuter (mer som en powerwalk, blir rejält svettig) efter en energimässigt minimal frukost som ätits flera timmar tidigare.

Å andra sidan funkar det. Jag VET att jag går ner i vikt om jag gör så här. Så det är bara att göra det. På så sätt är det lätt. Älskar som sagt ägg och ser det inte som en uppoffring att äta ett ägg med ost istället för en vanlig måltid. Speciellt inte när jag ändå får vanlig mat också före träning och/eller till middag.

Sen har jag ju godisförbudet under dessa 30 dagar också, det är lätt -1 kg bara där med tanke på hur mycket onyttigheter det kan bli när jag väl tappat greppet…

Jag har inte glömt mitt riktiga fokus, bloggens undertitel, att det riktiga jobbet inte är att gå ner i vikt utan att kunna äta normala mängder av allt utan ångest och hetsningar.

Så den utmaning fortsätter efter de här 30 godisfria dagarna.

Bra helg (tror jag, får se imorgon)

Dilemmat om dessert på julfesten löste sig själv; tog fel på tiden så jag missade festen snopet nog. Men jag slapp i alla fall sockerdilemmat, alltid nåt. Helgens utsvävning blev ett halvt paket hallon med vispad grädde (ca 450 kcal kostade det kalaset). Det är ju skapligt onyttigt det med, men det är i alla fall inte socker och i övrigt skötte jag maten bra. Får se vad vågen visar imorgon. Är alltid rädd för att ha gått upp över helgen. Även om jag skött mig så äter jag mer på helgen än på vardagar. På vardagar har jag en bra rutin där ganska lätt kan hålla 1200-1500 kcal. Så ser inte helgerna ut. Och tur det för jag älskar att äta! Men jag hoppas att ekvationen går ihop, alltså energiminus som resultat. Viktfuskar lite genom att väga mig på tisdagar och äta så lite som jag kan på måndagar… Håller tummarna för att jag fått behålla 66:an!

Några ord om motionen förra veckan: fem pass och tre lunchpromenader (á 40 minuter, brukar ta 35 minuter men nu med all snö så tar det längre tid). Det är jätteskönt att komma ut mitt på dagen och få lite frisk luft och förhoppningsvis sol. Men blev bara tre promenader, i tisdags och onsdags förra veckan var det ju gråslaskig snöstorm ute så då orkade jag verkligen inte pallra mig ut. Bra motionerat ändå.

Förresten så är det ju sockerfri dag nr 15 idag! Har knappt tänkt på det. Faktiskt känns det rätt självklart att inte äta godis och jag tror inte ens jag varit sugen i helgen. Var i och för sig sugen på nånting i söndags kväll fast inte direkt godis, och det blev alltså hallon med grädde.

Bloggen Kroppsbilder

Måste bara tipsa om denna blogg, bilder på tjejer och killar (tjocka, smala, långa, korta, mittemellan). Kommentarerna är ju det bästa, både från den som är på bilden och läsare som kommenterat. Vackert.

http://kroppsbild.wordpress.com/

Men åh suck..

Nä nu åt jag för mycket, nu på fredagskvällen... Den där extra pizzabiten var inte helt nödvändig. Testade en LCHF-pizza och den blev jättegod. Jättemätt... Suck.. Gillar det japanska Hara Hachi Bu som betyder att man ska äta tills man är åttio procent mätt, det är mycket vettigare.

Får tänka på det här imorgon, nu när jag käkade för mycket ikväll så måste jag absolut äta bra lördag och söndag för att få behålla 66:an till på måndag.

Boven:

Kalorier som pengar

Funderar över hur de flesta av mina helger sett ut under det här året...

Det är så puckat att äta massor på helgen bara för att börja dieta igen stenhårt på måndag. Tänk på vikten du vill bli av med som en skuld. 1 kg fett motsvarar 7500 kcal (mellan 7000-7500 förbrukade kcal brukar man räkna med behövs för att tappa 1 kg fett).

10 kg fett är 75 000 kcal. Eller 75 000 kr som du ska betala tillbaka. Det blir garanterat inte roligare att behöva snåla i veckan bara för att du festat i helgen. I värsta fall blir det bara plus minus noll, i allra värsta fall blir skulden bara större. Den långsiktiga räntan på en stor skuld är inte så kul heller (hälsorelaterade sjukdomar).

Allt jag äter kostar. Så varför skulle jag äta för 5000 extra i helgen när jag redan har en skuld på nästan 50 000 att betala av?!

Dag 12 av 30 sockerfria dietdagar

Dag 12: 66,8 kg

Dag 1: 69,5 kg

-2,7 kg

Men det här går ju alldeles strålande. Inte är det svårt heller, det är bara stick to the plan. Kör alltså en utökad sockerfri dietperiod på 30 dagar. Med utökad menar jag att jag också kör lågenergi så pass att jag vill tappa 5 kg på en månad.

Nu när det går så himla lätt (är inte ens sötsugen) undrar jag förstås varför jag inte gjort detta tidigare.

Visst blir jag sugen på att avvika från planen ibland, t ex käka en halvbaguette med smör och leverpastej till frukost istället för min vanliga ägg, ost, kaffe med mjölk-frukost (ca 200 kcal). Men det har jag inte gjort utan jag har gjort så som jag planerat och undvikit falla för frestelser. Egentligen FÅR jag ju käka baguette (det är bara godis, glass, bakverk osv jag inte får äta), men jag vet ju att det inte är lika bra som äggfrukosten.

Jo alltså varför har jag inte gjort detta tidigare? Funderade över detta när jag var ute och gick (strålande vinterdag förresten, blå himmel och solgnistrande snö, lovely).

Jag tror att man lätt sätter krokben för sig själv med sina tankar. Tror att jag tänkt och känt domedagskänslor inför att inte få äta onyttigheter, ”kommer jag AAALDRIG få äta godis?!”, trots att jag vet att jag så klart kommer äta godis igen. Men det är så lätt att haka upp sig på att man inte fått nåt gott på jättelänge nu och att man helst inte ska äta det igen på ännu längre, och får då en slags hopplöshetskänsla. Ja plus att jag har problem med känsloätning också och blir galet sugen på saker när jag är trött, ledsen, glad, vill belöna mig eller whatever.

Nu blev det ett rätt spontant (svullarångestinducerat) beslut ändå, dessa 30 sockerfria dagar, men det blev ändå lite taktiskt valt: inga födelsedagar eller andra matrelaterade grejer inträffar 15 nov-15 dec för mig. Det är ju svårare att stå emot om det dessutom kommer frestelser längs vägen. Men ändå. Det är bara 30 dagar. Tror att det har hjälp mig den här gången att tänka så. Efter 30 dagar får jag äta godis igen.

Men sen det där med känsloätningen, det försvinner ju inte bara för att några kilon försvinner. Så det får jag ju jobba på efter de här dagarna också.

Lite LCHF på kvällskvisten

Kände för att göra kesoplättar, bra LCHF-recept om man nu är lagd åt det hållet. I alla fall hyfsat lowcarb. ICA-keson innehåller 2 gram kolhydrater per 100 gram och ICA's ekologiska kokosflingor innehåller bara 1,5 gram carbs. Syltklicken kan ni ignorera. För min del får det vara fine med en tesked på plätten.

Kesoplättar med kokos
250 gram keso (90 kcal/100 g): 225 kcal
2 ägg, 116 gram (136 kcal/100 g): 158 kcal
2 msk kokosflingor, 15 gram (643 kcal/100 g): 96 kcal
5 tsk smör, 25 gram (680 kcal/100 g): 170 kcal
Totalt: 649 kcal

Jättegoda! Smakar kokos och ost, och fett, mmm... =) Enkla att göra också: blanda allt utom smöret och låt stå några minuter (så kokosen suger åt sig lite vätska och sväller). Stek i rätt varm panna (jag hade på 4-5 av 6 på spisplattan) och 1 tsk smör per plätt. Fast det var rätt svårt att få fina plättar, får erkänna att jag bara fick den första snygg. Blev ful trasig plätt när jag sänkte värmen och bättre när jag höjde. Men de sista gjorde jag plättröra av, smaken är ju samma även om det inte är lika fotogenique.