fredag 26 november 2010

Dag 12 av 30 sockerfria dietdagar

Dag 12: 66,8 kg

Dag 1: 69,5 kg

-2,7 kg

Men det här går ju alldeles strålande. Inte är det svårt heller, det är bara stick to the plan. Kör alltså en utökad sockerfri dietperiod på 30 dagar. Med utökad menar jag att jag också kör lågenergi så pass att jag vill tappa 5 kg på en månad.

Nu när det går så himla lätt (är inte ens sötsugen) undrar jag förstås varför jag inte gjort detta tidigare.

Visst blir jag sugen på att avvika från planen ibland, t ex käka en halvbaguette med smör och leverpastej till frukost istället för min vanliga ägg, ost, kaffe med mjölk-frukost (ca 200 kcal). Men det har jag inte gjort utan jag har gjort så som jag planerat och undvikit falla för frestelser. Egentligen FÅR jag ju käka baguette (det är bara godis, glass, bakverk osv jag inte får äta), men jag vet ju att det inte är lika bra som äggfrukosten.

Jo alltså varför har jag inte gjort detta tidigare? Funderade över detta när jag var ute och gick (strålande vinterdag förresten, blå himmel och solgnistrande snö, lovely).

Jag tror att man lätt sätter krokben för sig själv med sina tankar. Tror att jag tänkt och känt domedagskänslor inför att inte få äta onyttigheter, ”kommer jag AAALDRIG få äta godis?!”, trots att jag vet att jag så klart kommer äta godis igen. Men det är så lätt att haka upp sig på att man inte fått nåt gott på jättelänge nu och att man helst inte ska äta det igen på ännu längre, och får då en slags hopplöshetskänsla. Ja plus att jag har problem med känsloätning också och blir galet sugen på saker när jag är trött, ledsen, glad, vill belöna mig eller whatever.

Nu blev det ett rätt spontant (svullarångestinducerat) beslut ändå, dessa 30 sockerfria dagar, men det blev ändå lite taktiskt valt: inga födelsedagar eller andra matrelaterade grejer inträffar 15 nov-15 dec för mig. Det är ju svårare att stå emot om det dessutom kommer frestelser längs vägen. Men ändå. Det är bara 30 dagar. Tror att det har hjälp mig den här gången att tänka så. Efter 30 dagar får jag äta godis igen.

Men sen det där med känsloätningen, det försvinner ju inte bara för att några kilon försvinner. Så det får jag ju jobba på efter de här dagarna också.

1 kommentar:

  1. Vad duktig du är som lyckats hålla dig från socker så länge!

    SvaraRadera