30 april: 63,4 kg
-4,7 kg
Vägde mig spontant i eftermiddags av nån anledning (brukar väga mig på mornar annars). Eller okej anledningen är att jag ätit lite igår och tidigare under dan idag och kände mig lätt och ville se. Tyvärr inte allmänt nyttigt ätande utan bara tappat aptiten pga diverse problem i livet just nu. Men självklart välkomnas ju det, aptitlösheten alltså, för har jag massa shit i livet så kan jag åtminstone få lite minus på vågen.
Råkade ju överäta i söndags. Har hållit mig på banan och inte överätit eller ätit godis hela veckan, men idag blev det faktiskt lite rester av påskgodis och glass. Men helt ok för det var lagom normalt ätande (ca 15 godisar och nån dl glass). Äggmacka till middag annars.
Har väl ingen direkt plan just nu, räknar inga kalorier, kör inte sockerfritt. Verkar gå bra ändå, hoppas det fortsätter så. Äter lite annorlunda i och för sig, känner för att testa äta fler små måltider och inte få stora som annars. Gillar inte att vara för mätt.
Men det är nog dags för mig att inse att det kanske ÄR en ätstörning att hålla på att räkna kalorier hela tiden.. Är det det? Att veta kaloriinnehållet i praktiskt taget allt. Kompensera med mindre om man ätit mer innan.. Det blir inte bättre av att man älskar att baka så jag passar på när sambon har sina matglada kompisar på besök. :)
SvaraRaderaFör mig är det helt klart det. Känns handikappande och så puckat, att jag som är en normalsmart glad tjej som är relativt "lyckad" i livet eller vad man ska kalla det, lägger så mycket energi på nåt som egentligen inte betyder nånting. Och som dessutom hindrar mig i mina relationer (undvika träffa vänner för att jag inte har stenkoll på energin maten som bjuds)...crazy egentligen...
SvaraRaderaÄlskar också att baka och gärna experimentera fram nya recept :)