måndag 25 oktober 2010

Ångestframkallande

Hatar att vakna med det där ångesthugget i magen morgonen efter en hetsning. Hetsa=hetsäta, för er friska och glada som inte kan vokabulären. Eller hetsa är inte direkt rätt ord. Trycker inte i mig massa mat så fort som möjligt. Äter långsam och njuter av det jag äter (till en början). Men kan inte sluta. När jag väl ätit en onyttig sak så blir det nästan alltid flera. Till slut (som igår kväll) är det inte direkt gott, jag bara äter ändå för det är ju redan kört.

Det är det tänket jag vill ha bort. Normala människor slutar äta när de är mätta och äter inte bara för att de ”får”. Jag är ju medveten om att jag vill gå ner i vikt. Så varför i hela friden goffar jag i mig 3000 kcal på en kväll? Det är så idiotiskt. Därför blir jag så ledsen och besviken, och vaknar med maghugg och depp dagen efter.

För att kompensera blev det räkna kalorier idag. Gör det ibland dvs väger allt jag äter och räknar ut energin, idag blev det 1148 kcal. Har stillasittande heltidsjobb men tränar mycket. Idag blev det en timmes core. Tack och lov har jag inte fuckat upp träningen för mig, dvs jag tränar inte främst för att bränna kalorier utan för att det är roligt. Men har gjort så förut, stått på crosstrainer i två timmar bara för att bränna. Det var när jag hetsade som värst ca tre år sen. Snacka om hjärnbefriat beteende. Äta 5000 kcal, stå på maskinen i 2 tim varje dag flera dar i rad för att kompensera. Suck... Är glad att jag iaf inte håller på så längre.

Ja hur som helst. Ätit rätt lite idag. Känns bra. Men det är en nödlösning för att hålla vikten nere. Problemet sitter ju i skallen och det är det jag måste försöka lösa. Tar väl en dag i taget. Målet varje dag är att äta regelbundet och för att jag är hungrig. Inte belöningsäta, mysighetsäta, ledsenäta osv. Klarat det idag iaf, alltid nåt.

Hur fan fixar man klockan därnere då? Förra inlägget skrev jag ju strax före kl 07 imorse, inte kl 21:55 som det står nu.

EDIT: klockan fixad haha! Är inte total teknik-analfabet iaf. Kan lägga in bilder nu också, kolla nästa inlägg sen =)

Inte så farligt

68,9 kg

Inte så illa som jag trodde. Ska nog väga mig mitt i veckan också och inte bara på måndagar. Tror jag tappade nyttigmotivationen i torsdags för att det kändes som att jag inte gått ner nåt. Väldigt typiskt mig att äta nyttigt måndag till torsdag och sen go bananas under helgen. Väldigt typiskt de flesta dietare. Fick världens ångest en måndag några veckor sen efter den helgen, mådde nog pissigt under hela förmiddagen för att jag kände mig så jävla puckad för att jag överätit IGEN den helgen. Precis som den här helgen. Men nu ska jag försöka vara positiv, inget idé att grotta ner sig i onyttigdeppen.

söndag 24 oktober 2010

Eh..

Screw bloggdesign.. Fan vad irriterande. Kan inte ens byta färg och typsnitt på headern. Skitsamma, får lära mig sen. Får se om bloggen överlever eller inte.
Till skillnad från de flesta viktbloggar jag läst så tänkte jag försöka fokusera på de mentala aspekterna av viktfixering. Jag kan knappt ta mig själv på allvar när jag tusende gången får en high av supermotivation och är övertygad om att jag ska lyckas denna gång. Det har inte funkat hittills. Varför skulle det funka denna gång? Så att bli supermotiverad, dieta och tänka att nu ska jag gå ner 5 kg på en månad, det är inte aktuellt. Det är nåt i skallen som behöver ändras.

Lite bakgrund: jag är 28 år, 168 cm lång och väger ca 70 kg (ska väga mig imorn, för en vecka sen vägde jag 68,5 kg men jag har ätit massor hela helgen). När jag var runt 11-12 år fattade jag att jag ville gå ner i vikt (var småtjock under hela barndomen) och började göra situps och äta färre bullar. Det var väl där det började. När jag var 15 år tyckte jag att jag hade tjocka lår (vägde 57 kg). Så bortkastat och onödigt att jag inte var nöjd med mig själv då när jag var smal... Ungefär senaste tio åren, från det att jag var 17 år, har jag haft som mål att gå ner 5-10 kg i vikt.

Det som är mest irriterande är att jag de senaste tio åren har känt mig smal typ tio procent av tiden. Ett år alltså. Nio års viktmissnöje. Inte kul alls. Bara ett par månader i taget har jag varit nöjd. Sen har vikten börjat gå upp igen. Lägsta vikten jag haft under denna period var nog 61,7 kg. Högsta 72,8 kg *ryser*... Ingen aning om hur jag ska nå mitt 62-kilosmål... Men jag försöker alltid, hela tiden. Från och med nu tänkte jag skriva av mig här.

Vad handlar bloggen om?

Hur jag ska bli normal. Är lite lätt ätstörd just nu. Eller ganska mycket vissa dagar. Jag vill få ett normalt ätbeteende, sluta hetsäta och må bra hela tiden. Och bli smal också, det är viktigt.

Ska bara snygga till designen här (är totalt oteknisk, spontanskapade bloggen nyss). Sen skriva lite.