onsdag 2 januari 2013

Dumma sjuan...

70,5 kg

Var nervös när jag vägde mig igår. Inte så farligt som jag trodde, trodde ju på minst 72. Kanske har en tendens att tro att jag gått upp massor när jag inte vägt mig på länge och varit onyttig. Lite katastrof-tänk sådär. Men över 70 är så klart inte kul nånstans. Vill verkligen inte se den där sjuan längst fram.



Åt 1750 kcal igår, siktar på runt 1500 kcal idag. Lunchpromenaden såg jag fram emot redan på morgonen, tycker faktiskt det är så skönt att komma ut på lunchen. Inga problem att gå ut så länge det inte är snöstorm, är det torrt och inte så kallt som idag är det rena njutvädret.

Supermotivation att bli slim brukar inte räcka så långt för mig, håller i några veckor max och sen börjar jag krokna och vilja ha kakor och gå ner i vikt är plötsligt inte så viktigt. Sen börjar det om.  

Supermotivation → några veckor nyttigt → tappa sugen → onyttig period → supermotivation. 

Har hänt typ tjugotre tusen gånger under senaste tio-femton åren.



Behöver bryta det mönstret på något sätt. Kanske funkar på samma sätt som med träning det vill säga att man inte ska gå ut för hårt i början för då tröttnar man. Det tror jag på. Så inte göra för stora förändringar alltså.

En grej med kaloriräknandet är att inte lägga så mycket tid på antecknandet. Förut brukade jag skriva ner exakt vad jag åt (det är faktiskt några kcal skillnad mellan röd och grön paprika), vad det innehåller per 100 g, skriva ner exakt hur mycket jag åt och exakt hur mycket kcal det blir. Är pedantiskt kontrollfreak när det gäller kcal. Bara skrivandet och räknandet tog massa tid. Nu skriver jag bara ner vad jag ätit och så direkt hur mycket kcal samt rundar av till närmaste 5 så att det ska bli enkelt att räkna.




Eventuella avrundningsfel gör inget eftersom kcal inte är en exakt vetenskap. Jobbar med livsmedel så vet att producenten inte mäter ett nytt kcal värde så ofta utan det är ett medelvärde som står på förpackningen. Exempelvis vete innehåller mer kcal vissa årstider beroende på olika parametrar och brödproducenten gör inte nya mätningar så ofta. I vilket fall som helst är det onödigt att kalorinörda ner sig fullständigt.



Vad var min poäng nu igen? Jo att det är dumt att lägga tid och energi på att vara onödigt noggrann, det ökar risken för att jag ska tröttna. Vet att jag inte kommer orka väga och räkna varje dag heller, siktar på att räkna måndag-torsdag och äta vettigt utan att räkna fredag-söndag. Orka väga och räkna allt i en grönsakswok med massa ingredienser. Dessutom behöver jag öva på att skippa allt-eller-inget-tänket. Bara för att jag inte räknar ska jag inte go bananas och äta allt jag ser.

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag har hittat till din blogg genom google och tänkte följa dig nu efter nyår. Varför jag fastnade för din blogg är för att jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag är 172 cm lång och pendlar mellan 67-70 kg..jag är alltid "påväg" mot en vikt mellan 60-65..men lyckas typ aldrig komma dit..hur svårt kan det vara? :p i sommras gick jag ner till 61/62 kg och rent kroppsligt var jag "nöjd" men detta var pga att jag mådde dåligt efter en separation och inte åt..Så det känns som att jag måste sluta äta för att gå ner till den vikt jag vill ha. Kroppen verkar ha ett läge den ligger på, för att komma under måste jag svälta, äter jag för mycket går jag upp några kg. Men håller jag mig normal så ligger jag runt 68...ibland lite mer. Ja ja det vart en lång presentation av mig, tänkte följa dig då vi har liknande mål :) Lycka till! Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej välkommen! :)
      Min kropp verkar också vilja ha 68 som normalläge, har ofta lätt att komma ner dit och sen kanske några kg till ner, innan jag på något sätt är tillbaka på 68 igen.
      Sist jag vägde 62-63 kg var också efter separation och senare nykär. Så det känner jag också igen; lättare att bli smal när man är ledsen/glad. Får försöka hitta en balans, sluta äta funkar ju sådär i längden ;)

      Radera
  2. Allt eller inget här med dessvärre,.. Lycka till nu!

    SvaraRadera
  3. Tror också att det är bra att gå ut långsamt i början. För jag tappar också lättare sugen om allt ska ändras på en gång.
    Räknar kalorier men inte exakt. Då är jag rädd att min ätstörning ska dra igång igen. Jag avrundar och ibland höftar jag till det. Men det funkar det också:)
    Hoppas det går bra för dig att hålla dina vanor.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns vettigt, är nog dumt att gå ut för hårt vad det än gäller. Vet att för mycket matfixering triggar ingång min ätstörning (hetsätning) med så det ska jag verkligen passa mig för.
      Kram!

      Radera
  4. Hittade din blogg via LDs kommentarsfält, av alla ställen. Det där låter precis som mig, jag fastnar alltid på 68kg och hatar när den där sjuan dyker upp, haha. Fast jag äter dock 2000kcal, men försöker äta av rätt saker.. Verkar som om du är på god väg iaf, hoppas det går fint :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar LD, inte bara genussmart utan kroppssmart också. Haha ja dessa förbannade sjuor... :)

      Radera