Kaloripsykologi

Tre dar med runt 1500 kcal/dag var vad jag orkade med. Sen åt jag massa Ballerina. Inget okänt mönster plus att jag är rejält förkyld, så en släng tröstätning låg bakom kakfesten också. Ingen hetsning eller storöverätning i alla fall. Så lite längre har jag kommit jämfört med när jag startade bloggen. 15 kakor är 15 kakor, inte 15 kakor + Åh nej nu är allt förstört, jag kan lika gärna fortsätta + ett paket glass + chips + pizza osv.

Men det är lätt det här som är baksidan med att räkna kalorier för min del. Går jättebra ett par dar. Sen får jag för mig att det visst är ok att äta massa kakor, bara jag fortsätter räkna kalorier. Sen blir det mer kakor eller kcal än jag tänkt mig plus att sötsakerna kanske triggar mig. Sen äter jag andra saker och vips är jag uppe i 2500 kcal och så är den kaloriräknarvändan avslutad.

Så till nästa gång (januari) då:

1. Ät inte massa kakor

2. Lite kakor går bra

3. Ät frukost, lunch, middag så att jag inte blir sugen på att äta massa kakor

Vill inte sluta äta sötsaker helt, blir fixerad och besatt av det jag satt upp förbud mot.Visst en sockerfri månad kör jag gärna då och då. Men då är det tidsbestämt och det kan funka. Men inte allmänt att sötsaker är förbjudna.

Som sagt viktblogg med fokus på skallen. Tänker liksom inte hoppa på mig själv, hata och ångesta. Det har jag bestämt mig för förut, om jag väl trillar dit tänker jag njuta både före, under och efter onyttigheten. Fått nog av att hata och anklaga mig själv helt i onödan. Klart jag kommer bli toksugen på kakor om jag skär ner på mitt energibehov med en fjärdedel flera dar i rad. Inget konstigt med det. Det jag behöver är en plan för hur jag ska tackla situationen nästa gång. Gärna följa planen.

Dream buns

Wow den där rumpan alltså. Wouldn't mind having that. At all. Gillar den här bilden, bra inspiration. Jessica Biel. Sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna, typ så.

69,4 kg

Eh..! Efter tre dar med ca 1500 kcal liksom, måste ju lätt vägt över 70 innan. Trodde på 68-nånting nu. Men whatever. 

Har inga större förhoppningar inför att slimma ner just nu ändå såhär före jul. Om jag nu inte lyckats komma under 68 på flera månader på att äta nyttigt/normalt så lär jag inte göra det om jag inte räknar kalorier nu framöver. Och det tänker jag inte göra över julen, reser till släkt och köksvågen stannar hemma. Planerar inget frossande såklart men inget dietande heller.

Räkna kcal nu veckan före jul kanske är lite av damage control, alltså för att jag vet att julen kan innebära att jag går upp. Orkar inte heller hålla 1500 kcal mer än max en vecka. 1700 kcal är lättare. 1500 i veckan och 1700 under helgen under en längre period skulle göra underverk för formen. Får se efter nyår.

Frukost: Omelett med ost, rökt lax, en klick philadelphia och en hallon-apelsin-smoothie.

Kcal:

2 ägg, 100 g - 140

2 skivor gräddost, 20 g  - 90

100 g rökt lax - 190

20 g philadelphia - 50

1 dl hallon, 50 g - 20

2 dl proviva apelsin - 80

Totalt: 570 kcal

Dumma förkylning

Blir kroppen försvagad av att ligga på energi-minus? Undrar bara för att jag är förkyld och vill fortsätta ligga på runt 1500 kcal/dag (dagsbehov ca 2100 för mig), men jag vill så klart bli frisk så snabbt som möjligt. Det kanske inte påverkar något alls för det är ju inte jättestort minus jag ligger på. Men rent spontant känns det smartare att äta mer och stärka kroppen när man är sjuk. Har ett bra flow med kaloriräknandet och ca 1500 kcal så vill inte sluta.

Hatar att vara sjuk och inte kunna träna. Men det är bara gilla läget och dricka varmt te för att bedöva halsen.

Kaloribomben Ballerina

En Ballerina-kaka innehåller ca 70 kcal. Största skillnaden i mitt ätande när jag räknar kcal jämfört med när jag inte gör det är nivån av sötsaksätande. Hade jag inte räknat hade jag lätt ätit en kaka när jag kom hem efter jobbet, några till medan jag fixade middag och så kanske ett par efter maten. Helt tanklöst. 7 st Ballerina = 490 kcal. En tredjedel av vad jag siktar på att äta under en kcalräknardag. Det är nästan så att det är svårt att greppa.

Fast de är ju himla goda såklart =)

Well hello

Hej bloggen! Long time no seen. Bestämt mig för att börja skriva igen 1,5 år efter sista inlägget. Kommit till insikten att jag är Viktfixerad och att det inte är någon idé att förneka eller kämpa emot det. Det är en del av mig helt enkelt, hur gärna jag än vill att det inte ska vara så, hur gärna jag än vill vara ”normal”.

Så vad har hänt sen sist. 63 kg var ju inte särskilt långvarigt. Det blev 64 kg... 65... 67... 68... 69... (mestadels runt 68 kg senaste året; surprise liksom - 68 kg verkar vara vikten som min kropp har fäst sig vid, vilket är okej på mig som är 168 cm lång men inte så att jag är nöjd)...och så toppnoteringen 70,9 kg efter semestern i somras. Huh läskigt. Över 70 liksom, vad skulle mitt 18-åriga jag säga som tyckte jag var fet vid 62 kg haha. Jag idag, 12 år senare, skulle i alla fall säga åt henne att sluta vara fånig och vara nöjd. Men 70 kg vill jag verkligen inte väga.

Annars så har det faktiskt gått bättre med maten: inga hetsätningar på länge. Inga svullarhelger. Kanske några enstaka sen 2011 men verkligen en förbättring jämfört med förut. Det jag behöver sluta med är att fortsätta äta när jag är mätt. Läste någonstans att en tjock man hade frågat sin smale kollega vad hans knep är och det var att han den smale alltid slutade äta när maten fortfarande smakade gott. Alla som hetsätit vet väl hur det funkar om man är fast i hetsätningsträsket. Man äter tills det gör ont, tills man får hjärtklappning, tills man mår illa. Ungefär sju ljusår ifrån att maten fortfarande är god.

Jag slutat skriva här för att jag ville vara normal, äta normalt och inte bry mig om mat och vikt så mycket. Lägger man energi på något, som att skriva en viktblogg, så förstärker man ju det. Lägger jag energi på att hålla koll på mat och vikt, som egentligen är ett dåligt och onormalt beteende, så kommer jag ju bara bry mig om det mer. Men nu har jag alltså förlikat mig med att jag förmodligen inte kan släppa min viktfixering även om jag gärna vill det. Det är skitviktigt för mig att väga 63-65 kg och inte 70 kg, så är det bara.

Visst jag känner mig lätt dum i huvudet för jag vet ju att vad man väger knappast är det viktigaste i livet. Vara glad, ha kärlek i sitt liv, ta en promenad i en soligt snöigt landskap så att man känner lycka, ha ett roligt jobb - listan kan göras lång, är självklart mycket viktigare. Lägger jag energi på att ha ångest över min vikt så finns det inte lika mycket energi att t.ex. söka sig bort ifrån ett jobb man inte trivs med. Eller att vara glad över gnistrande snö. Så onödigt egentligen. Så det vet jag.

Låta maten styra livet är inte hälsosamt någonstans.

Men ändå...vill ha 63:an!!

Räknade kcal idag och det var nästan en berusande skön känsla att skriva ner maten, kcal i den och räkna ihop det. Gillar att ha kontrollen och att ha koll. Vet att räkna kcal är den effektivaste metoden för mig. Och nu vill jag verkligen ha bort 70 kg. Misstänker att jag väger det nu trots att jag inte vägt mig idag (vägde 69,6 kg för fem dagar sen).

Ätit 1590 kcal idag.

Väck med ångest

1 januari: 68,1 kg

22 maj: 63,6 kg

-4,5 kg

Trots kalas med mera med massa ätning och mindre träning så är 63:an kvar :) Blir mer och mer inne på att ju mindre jag tänker på vikt&mat desto lättare går det att hålla vikten. Ingen hetsning på länge nu.

Söndag idag! Min svåraste dag att hålla hetsfri i vanliga fall. Men jag tänker inte hetsa idag! Kör sockerfritt också, brukar vara lättare att hålla sig borta från hetsning då också. Men mest är det skallen och attityden det hänger på.

En annan viktig grej som jag insett: om jag misslyckas så ska jag inte ångesta, ska inte trycka ner mig själv. Varför ska man göra det liksom, vad är det bra för? Motiverande så man lättare håller sig på banan nästa gång? Vet inte hur det är med er, men för mig har det inte funkat i alla fall. Om jag trillar dit så tänker jag tänka "vad gott det var med glass!". Har ju inte funkat förut att ha ångest, så varför inte testa att vara glad och uppskatta det goda. Visst kanske inte så smart att äta godsaker om man vill gå ner i vikt. Men ätet är ätet, och frågan är varför välja ångest istället för en neutral attityd. Som normala icke-ätstörda människor.

Okej nu ska jag sluta föreläsa för mig själv och prova lite sommarkläder :)