torsdag 21 april 2011

Vägning och lite filosofi

1 januari: 68,1 kg

21 april: 63,7 kg

-4,4 kg

Nöjd. Håller vikten. Åt normalt med middag igår så det är ingen svältvikt. Jag gör inget särskilt förutom att jag inte tänker så mycket på mat. Det är bra, det är så jag vill ha det.

Har märkt det i andra perioder i livet också, att det är när jag är upptagen med övriga livet som vikten är som bäst – låg och stabil. Det är därför jag fattat att det inte är bra att vara kaloribesatt som jag ändå är periodvis; i bästa fall går jag ner i vikt, men inte alltid, dessutom tänker jag på mat och vikt nästan hela tiden och det anser jag inte vara ett värdigt och bra liv. Tacka nej till middag med kompisar bara för att jag inte kan väga upp maten... Inte ovanligt alls när jag räknat kalorier. Ibland inte ens medvetet utan märker bara att jag ”inte har lust” att ses, har kanske inte ens tänkt på att det berott på att jag undermedvetet prioriterat full matkontroll.

När man är en sån bantningsexpert och kan i teorin allt om nyttighet men ändå inte lyckas gå ner i vikt, då sitter det ju i skallen. Ju mer energi jag lägger på nåt desto mer betyder det för mig, desto mer känsloladdat blir det. Alltså handlar det inte om maten och hitta nya gå-ner-i-vikt-metoder, utan det sitter i skallen. Och skallen blir ju besatt om jag jämt tänker på mat. En ond spiral: vill gå ner i vikt, känsloladdar mat, ballar ur och hetsar, vill desperat gå ner i vikt, känsloladdar mat ännu mer…

Därför tror jag att bästa ”metoden” för att få och hålla en vikt jag är nöjd med är att inte tänka på mat, kalorier och gå ner i vikt utan att bara leva.

Åh det här kändes insiktsfullt, tror jag fixar en ny kategori för såna här smartheter, kan vara bra när jag känner för att räkna kalorier igen.

3 kommentarer:

  1. Jag är likadan, det är många gånger som jag inte vill ses för att jag är rädd att äta onyttigt, äta för mycket, tvingas säga nej till något. Jag tänker alltid på mat och vikt, jag behöver något som gör att jag fokuserar på annat viktigt och kul i livet. Bra skrivet och bra blogg, fortsatt att kämpa på :)

    SvaraRadera
  2. Åh tack! =)
    Mmm visst är det puckat...istället för att träffa vänner och ha roligt bara för att man är matfixerad så sitter man hemma och blir ännu mer matfixerad, charmig ond cirkel det där. Men bra att man genomskådat det, då kan man jobba på att få bort det.

    SvaraRadera
  3. Jag kan bara instämma i att de gånger jag faller dit totalt är när jag går hemma en hel dag / helg utan att göra något vettigt och bara tänker på att jag inte ska. Väl på kvällen blir det slutligen att "1 bit kan jag ta" innan det äts för fullt igen. Är jag däremot sysselsatt utanför hemmet hela dagen så känner jag inget sug på samma vis.

    SvaraRadera