Tyckte faktiskt jag såg smal ut i spegeln på gymmet igår. (Fast det tyckte jag inte i måndags, då såg jag stabbig ut. Men igår var jag smal. Har ju spegelblindheten som ställer till det.) Träningsmässigt har jag bytt ut ett styrkepass mot ett konditionspass sedan januari. Det känns konstigt att inte känna att jag måste gå ner i vikt. Det är inte ofta jag känner mig nöjd. Visst har jag inget emot att gå ner ett par kilon till men det är inget måste utan mest för att ha lite säkerhetskilon.
I helgen är det middag med vänner och födelsedagsfirande med tårtbakning. Det kommer bli en utmaning att inte överäta.
Jag känner mig fit.
”…men nu är jag ju smal och jag har varit så duktig, det gör inget om jag äter vad jag vill bara idag…”
Det kommer bli god mat och sötsaker.
”…nu när jag redan ätit allt det här så kan jag lika gärna äta mer för den här dagen blir ändå ingen bra matdag och imorgon kommer jag äta jättenyttigt…”
Mmm kladdkakesmet…
”…mmm kladdkakesmet…”
Två störda tankar och en normal (att provsmaka kladdkakesmet är normalt).
Jag vill absolut inte släppa matmedvetenheten. Varför äta dubbelt så mycket som mitt dagsbehov, eller mer till och med? Det har alltid lett till en dålig känsla dagen efter. Gillar inte ”nu struntar jag i maten när det är kalas så får jag börja på måndag igen”, det har aldrig lett till nåt bra. Men jag vill inte vara matfixerad heller. Hoppas få till lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar