Belöningsmat och lite flum om belöningsbeteendet

Det är ganska lätt att ersätta onyttig belöningsmat med nyttig, för det är inte själva maten som är grejen utan det är belöningen. Alltså känslan av nåt som är lite extra och utöver det vanliga.



Hm… En annan fråga är om man verkligen ska ha kvar beteendet att belöna sig med mat… Kanske inte då. Men ibland kanske det är ok? Efter en arbetsvecka kanske man vill ha nåt gott att tugga på framför tv:n på fredagskvällen? Eller helst inte? Nu handlar det alltså om beteendet, inte om vad man väljer att äta. Vill man ha bort beteendet blir det ju inte bättre av att äta gurkstavar till tv:n även om det bara innehåller tre kalorier. Läget liknar när sockermissbrukare som vill ha bort sötberoendet; det blir inte bättre av att man ersätter läsken med lightdricka. Man får inte bort belöningsbeteendet genom att ersätta en onyttig belöning med en nyttig.



Men hur som helst, om man nu inte är på filosofihumör… Jag funkar i alla fall så att det är det där lilla extra jag vill åt. Några av mina matbelöningsgrejer när jag är sockerfri är dyra oliver på lösvikt, en fin bit ost, lättkesella med bär och lättströ (sötningsmedel i ströform), en näve nötter, bär med några matskedar vispgrädde. Poängen är att det inte behövs en frossarorgie utan det räcker med nåt litet, bara det är nåt speciellt som jag inte äter varje dag.