Ja nummer ett som jag kan konstatera är att jag försöker lösa problem med mat. Ledsen, glad, bekrymrad. Mat, mat, mat. Blir nästan förolämpad av mig själv som inte fattar att problem inte blir lösta av tröstätning. Men det är väl så här när man har dessa belöningsbanor i hjärnan..vid det här laget är de säkert breda motorväg kantade med neonskyltar med tanke på hur ofta jag öppnat kylen när jag haft nåt typ av problem…
1. Stort gräl med pojkvän.
2. Jobbig period på jobbet.
3. Frustration över viktfixering.
Ska försöka vara smartare nästa gång så jag slipper få matångest och magstrul, utöver att de andra problemen som ju fortfarande är kvar.
1. Krama pojkvän.
2. Rid ut stormen på jobbet.
3. Försök fokusera på andra delar av mitt liv än vikten.
Lättare sagt än gjort så klart. Men första steget är ju som bekant medvetenhet.
Vore ju bra om jag kunde sluta vara skitduktig på att analysera och GÖRA rätt också...
Visst är det svårt att ändra många års ovanor...
SvaraRaderaMan måste stanna upp i det ögonblicket man ska trädgård och tänka efter:
blir mitt problem löst av att äta? Kommer jag må bättre av att äta, mer än 10 minuter?
Lycka till!!
Tack, jag behöver det verkligen, vet inte hur mga ggr jag trillat dit...inte klokt alltså, känner mig gränslöst heldum i skallen för varje gång också.
SvaraRadera