Påskplan

Måttlighet satsar jag på fullt ut. Klart det blir godis och det är ok, men det är inte ok att passa på att svulla bara för att det är påsk. Är jag godismätt ska jag inte fortsätta äta bara för att.

Så det var min plan. Enkel och bra. I text alltså. Svårt som fan i verkligheten. Så även om det låter som en futtig plan tror jag den kommer vara rätt svår att klara av, speciellt för mig som är överätare så fort jag får tillfälle. Men det har gått okej hittills i alla fall.

Vägning och lite filosofi

1 januari: 68,1 kg

21 april: 63,7 kg

-4,4 kg

Nöjd. Håller vikten. Åt normalt med middag igår så det är ingen svältvikt. Jag gör inget särskilt förutom att jag inte tänker så mycket på mat. Det är bra, det är så jag vill ha det.

Har märkt det i andra perioder i livet också, att det är när jag är upptagen med övriga livet som vikten är som bäst – låg och stabil. Det är därför jag fattat att det inte är bra att vara kaloribesatt som jag ändå är periodvis; i bästa fall går jag ner i vikt, men inte alltid, dessutom tänker jag på mat och vikt nästan hela tiden och det anser jag inte vara ett värdigt och bra liv. Tacka nej till middag med kompisar bara för att jag inte kan väga upp maten... Inte ovanligt alls när jag räknat kalorier. Ibland inte ens medvetet utan märker bara att jag ”inte har lust” att ses, har kanske inte ens tänkt på att det berott på att jag undermedvetet prioriterat full matkontroll.

När man är en sån bantningsexpert och kan i teorin allt om nyttighet men ändå inte lyckas gå ner i vikt, då sitter det ju i skallen. Ju mer energi jag lägger på nåt desto mer betyder det för mig, desto mer känsloladdat blir det. Alltså handlar det inte om maten och hitta nya gå-ner-i-vikt-metoder, utan det sitter i skallen. Och skallen blir ju besatt om jag jämt tänker på mat. En ond spiral: vill gå ner i vikt, känsloladdar mat, ballar ur och hetsar, vill desperat gå ner i vikt, känsloladdar mat ännu mer…

Därför tror jag att bästa ”metoden” för att få och hålla en vikt jag är nöjd med är att inte tänka på mat, kalorier och gå ner i vikt utan att bara leva.

Åh det här kändes insiktsfullt, tror jag fixar en ny kategori för såna här smartheter, kan vara bra när jag känner för att räkna kalorier igen.

Slim Jim =)

Får kommentarer på jobbet om att jag ser fit och smal ut :)

Blir glad så klart, men funderade vidare lite på det här med bekräftelse. Alla gillar uppskattning och beröm från andra människor. Å så utseendesfixerat som vårt samhälle är så ger komma i form massa uppskattning och beröm. Känner att detta är en till motivation att hålla kvar min 63,5:a. Alltså den här sköna känslan av att andra tycker jag ser bättre ut.

Är inte puckad; ytlig självbekräftelse är inte mycket värt egentligen. Men jag kan väl njuta av de positiva effekterna så länge de varar :)

Får bara komma ihåg att andra saker i livet är värt mer och mer berömvärt. Ett exempel är att det är bättre att plugga, ta en examen, vara stolt och få beröm för det, än att hålla sig smal och få beröm för det (och kanske inte fixa sin examen för att man inte käkar och därför inte orkar plugga)..

Falafelmiddag

Middag idag blev falafel, keso, gurka, guacamole och aubergine- och kikärtsröra.

Livsstilsförändring..?

Tänk om jag inte skulle äta godis på vardagar FOREVER istället för att ha godisfria månader då och då. Där kan vi snacka om livsstilsförändring. Shit vad stort att tänka att jag ALLTID ska tacka nej till fredagsfikat och inte bara när jag har sockerfria perioder. Yikes. Aldrig köpa den där 200 g Marabou som bara kostar 10 kr med kundkortet den här veckan...

Kanske detta som är skillnaden mellan tjocka och smala. Tjocka kanske har väldigt svårt att föreställa sig att vara utan chipspåsen på fredagen. För en smal person kanske det är självklart att det inte kan ätas chips varje fredag. Sen tillkommer ju bulle på fredagsfikat / kvällsgodisbit / äkta grädde i maten / läsk istället för Ramlösa osv, så det är inte bara chips som är enda onyttiggrejen. Tjockisen kan inte vara utan nån av dem (eller tackar nej till hälften, känner sig duktig och kompensationsäter ikapp senare), smalisen tackar nej till alla de här vardagsonyttigheterna.

Kanske är inget godis etc (bullar, snacks) nånsin på vardagar skillnaden mellan mig som 58 kg och mig som 68 kg. Inte för att 58 kg är nödvändigt, lagom dvs 62-63 kg är gott nog.

Bra vägning

1 januari: 68,1 kg

14 april: 63,5 kg

-4,6 kg

Naaajs. -1 kg sen 1:a april. Visserligen hade jag före dåvarande vägningen ätit stor middag och hade träningsvärk (=mer vätska i musklerna), och nu före denna vägning åt jag med flit lite kvällen innan. Men har alltså varit ganska så viktstabil ett tag, bara gått upp och ner ett kilo under våren. Det är bra. Allt som inte är 68 kg är bra.

Middag eller inte, hm...

Helt slut efter passet nu, så trött men skönt också. Är väl inte direkt hungrig...funderar på att väga mig imorgon. Brukar fubba lite genom att äta lite kvällen före vägning och kanske ska passa på att inte äta så mycket när jag ändå inte är hungrig. Får se hur jag gör. Blir nog liten middag ändå, känns lite för ätstört att hoppa middagen..

Utan att jag knappt skrivit om det och inte tänkt på det så mycket heller: imorgon är sista godisfria dagen (och bakverk- och glass- och snacksfria, icke att förglömma) på min godisfria period! Kommer på tre utmaningar på rak arm under dessa 30 dagar som jag klarat av och tackade nej till:
1. Kladdkaka på en jobbfika
2. Muffins på en utbildningsdag
3. Nybakade munkar

Stolt! :)