Har slutat räkna kalorier. Nu får det räcka. Vet inte om det har nåt samband, men jag har inte känt mig glad på väldigt länge. Inte ens nu när jag gått ner i vikt (inte lycklig trots minuskilon, whaaat?!!). Haha.
Är trött på att lägga så mycket tankar och fokus (=energi) på nåt så värdelöst som matfixering. Vet ju att det inte är bra för mig som är ätstörd. Men jag vill absolut inte gå upp i vikt, så jag vill ändå äta rätt lite. Eller förresten måste jag inte alls äta rätt lite. Kan äta lagom. Äter ju inte godis etc och det plus normalt ätande på helger kommer nog hålla mig på banan.
Har inte ätit godis, snacks, kakor etc på 9 dagar nu och det går mycket lättare med sockerfria perioder nu när jag har några såna perioder i ryggen. Det här är mycket bättre för mig, istället för att räkna kalorier, alltså att äta normalnyttigt men ta bort godis etc.
Blev så tydligt att jag mer levt för att äta istället för ätit för att leva. Så mycket tankar...
"Nu har jag 300 kcal över till middag, vilken tid ska jag äta för att slippa somna hungrig..." "Potatis eller sås, potatis eller sås...räcker inte till båda..."
"Middag ute ikväll, ska hålla 1500 kcal, vad får jag äta, hur mycket, av vad, vad är bäst..."
Sen har jag oftast ballat ur till helgen. Eller om jag inte gjort det så har jag lagt kraft på att aktivera mig för att inte äta. Så även om jag inte ätit har jag levt för att äta/inte äta. Hoppas nu på att bli gladare genom att vara mer fri och inte ge min matstörning kraft genom att underhålla den med kaloriräknande.
Tog det här beslutet igår och det känns redan bättre =)
