24 januari: 67,9 kg
-2,6 kg
Yay! Äntligen 7:an! Som i 67 alltså. Det var länge sen jag vägde mig, tio dagar sen sist. Hade inte tänkt väga mig idag heller men fick ett ryck och hoppade upp på vågen. Väldigt nöjd, hade inte väntat mig att få se sjuan redan. Å andra sidan har jag räknat kalorier duktigt och skött mig. Brukar kunna känna när jag går ner men inte den här gången.
Måste säga att det är RIKTIGT skönt att väga 67-nånting istället för 70-nånting. Glad att jag väntade tio dagar med att väga mig. Nu känner jag mig nöjd trots att jag bara gått ner 7 hekto på den här tiden. Om jag tänker 3-4 hekto på fem dagar så hade det inte känts lika bra av nån anledning. Och måste säga att det verkligen inte går lika snabbt att gå ner nu när jag fyllt 30 jämfört med när jag var 25 haha.
Känns så rätt nu och kände mig så fel vid 70 kg. Sitter självklart bara i huvudet. Blir bara så förvånad över att det sitter så starkt. Hela mitt allmäntillstånd påverkas av vikten. Minns det från när jag var yngre också, att när det hände något bra och jag var glad så tänkte jag att tänkt vad ännu gladare jag skulle vara om jag dessutom var smal.
På sätt och vis är det silverplats att bli glad för att jag går ner. Vinna på riktigt hade varit att bli vara fullt lycklig trots att jag inte väger så lite som jag vill.
Den var så jag började skriva i bloggen igen efter 1,5 års uppehåll; accepterade den här sidan av mig själv som blir glad över att gå ner i vikt och som tycker att det är något av det viktigaste som finns. För jag mår ju inte heller bra av att trycka undan och ignorera den sidan av mig, låtsas som den inte finns. Behöver prata ut om mina mat- och kroppstankar.
Vet att det här säkert är megaflum för många och att jag inte direkt är den mest peppande viktbloggen som liksom inte blir maximalt glad över att jag går ner. Eller jag blir ju skitglad, men sen efter det så kommer ju de andra tankarna på att det jag gör egentligen är dumt. Borde jobba på att vara nöjd med mig själv istället för att jobba på att gå ner.
Det här med att jag inte vägt mig på tio dagar är lite av ett test det med. Känner mig vilsen och lite identitetslös när jag inte vet vad jag väger.
Okej men sammanfattningsvis: jag är jätteglad att jag inte väger 70 kg längre, men jag är medveten om att vikten inte borde definiera min lycka så mycket som den gör.
Okej men sammanfattningsvis: jag är jätteglad att jag inte väger 70 kg längre, men jag är medveten om att vikten inte borde definiera min lycka så mycket som den gör.
