Men åh suck..

Nä nu åt jag för mycket, nu på fredagskvällen... Den där extra pizzabiten var inte helt nödvändig. Testade en LCHF-pizza och den blev jättegod. Jättemätt... Suck.. Gillar det japanska Hara Hachi Bu som betyder att man ska äta tills man är åttio procent mätt, det är mycket vettigare.

Får tänka på det här imorgon, nu när jag käkade för mycket ikväll så måste jag absolut äta bra lördag och söndag för att få behålla 66:an till på måndag.

Boven:

Kalorier som pengar

Funderar över hur de flesta av mina helger sett ut under det här året...

Det är så puckat att äta massor på helgen bara för att börja dieta igen stenhårt på måndag. Tänk på vikten du vill bli av med som en skuld. 1 kg fett motsvarar 7500 kcal (mellan 7000-7500 förbrukade kcal brukar man räkna med behövs för att tappa 1 kg fett).

10 kg fett är 75 000 kcal. Eller 75 000 kr som du ska betala tillbaka. Det blir garanterat inte roligare att behöva snåla i veckan bara för att du festat i helgen. I värsta fall blir det bara plus minus noll, i allra värsta fall blir skulden bara större. Den långsiktiga räntan på en stor skuld är inte så kul heller (hälsorelaterade sjukdomar).

Allt jag äter kostar. Så varför skulle jag äta för 5000 extra i helgen när jag redan har en skuld på nästan 50 000 att betala av?!

Dag 12 av 30 sockerfria dietdagar

Dag 12: 66,8 kg

Dag 1: 69,5 kg

-2,7 kg

Men det här går ju alldeles strålande. Inte är det svårt heller, det är bara stick to the plan. Kör alltså en utökad sockerfri dietperiod på 30 dagar. Med utökad menar jag att jag också kör lågenergi så pass att jag vill tappa 5 kg på en månad.

Nu när det går så himla lätt (är inte ens sötsugen) undrar jag förstås varför jag inte gjort detta tidigare.

Visst blir jag sugen på att avvika från planen ibland, t ex käka en halvbaguette med smör och leverpastej till frukost istället för min vanliga ägg, ost, kaffe med mjölk-frukost (ca 200 kcal). Men det har jag inte gjort utan jag har gjort så som jag planerat och undvikit falla för frestelser. Egentligen FÅR jag ju käka baguette (det är bara godis, glass, bakverk osv jag inte får äta), men jag vet ju att det inte är lika bra som äggfrukosten.

Jo alltså varför har jag inte gjort detta tidigare? Funderade över detta när jag var ute och gick (strålande vinterdag förresten, blå himmel och solgnistrande snö, lovely).

Jag tror att man lätt sätter krokben för sig själv med sina tankar. Tror att jag tänkt och känt domedagskänslor inför att inte få äta onyttigheter, ”kommer jag AAALDRIG få äta godis?!”, trots att jag vet att jag så klart kommer äta godis igen. Men det är så lätt att haka upp sig på att man inte fått nåt gott på jättelänge nu och att man helst inte ska äta det igen på ännu längre, och får då en slags hopplöshetskänsla. Ja plus att jag har problem med känsloätning också och blir galet sugen på saker när jag är trött, ledsen, glad, vill belöna mig eller whatever.

Nu blev det ett rätt spontant (svullarångestinducerat) beslut ändå, dessa 30 sockerfria dagar, men det blev ändå lite taktiskt valt: inga födelsedagar eller andra matrelaterade grejer inträffar 15 nov-15 dec för mig. Det är ju svårare att stå emot om det dessutom kommer frestelser längs vägen. Men ändå. Det är bara 30 dagar. Tror att det har hjälp mig den här gången att tänka så. Efter 30 dagar får jag äta godis igen.

Men sen det där med känsloätningen, det försvinner ju inte bara för att några kilon försvinner. Så det får jag ju jobba på efter de här dagarna också.