onsdag 30 januari 2013

Utseendeskomplimanger

Åt ca 1500 kcal både i måndags och tisdags. Känner att jag måste kompensera för helgen.

En sak som är jätteviktig för mig är att inte föra över min mat&viktfixering på omgivningen och i framtiden på mina eventuella barn. Försöker tänka på det redan nu att inte ge utseendeskomplimanger. T ex sa jag gärna till mina vänner förut hur snygga de var och bekräftade dem om hur duktiga de varit om de lyckats gå ner. Men inte nu. Det är faktiskt skönt för mig med, det känns som rätt sak att göra.




Blir faktiskt lite provocerad av människor som inte fattar kopplingen utseendeskomplimang och mental påverkan. Det är väl SJÄLVKLART att för varje positivt utrop om smal och fin man hör, så förstärks de egna tankarna om att det är viktigt att se bra ut. Och det tycker jag inte är snällt mot vare sig barn i omgivningen som råkar höra, eller mot mina vänner som återigen får inpräntat att det inte är helt ok att gå ifrån snyggmallen. Så sorry men de som tycker att det är taskigt att inte säga ”snälla” smalkomplimanger för att göra folk glada, de har helt enkelt inte fattat den djupare negativa betydelsen.




Min blogg är världens dubbelmoral egentligen. Jag är på ett sätt redan förstörd för jag har utsatts för drygt 20 års indoktrinering i att det är viktigt att vara smal och snygg. Förhoppningsvis är jag work in progress.

Sen är det en sak om man är rejält överviktig, klart man vill ner i vikt då och inget konstigt med det.

Jag tänker främst på alla som är smala redan eller relativt normala som är livrädda för att gå upp i vikt och lägger energi på att ha ångest över sina +3 kg eller +5 kg, eller som har sin nöjdvikt men som tänker på mat hela tiden. Så som jag är. Jag tycker ju att jag har +5 kg fast mitt BMI är helt normalt speciellt med tanke på att jag är rätt muskulös.



Å andra sidan är det bra att vara medveten om detta när man är överviktig också. För sen om man gått ner i vikt får man ju ta den här fajten då.

Eller så skiter man i all filosofi och är helt enkelt glad för att man lyckats gå ner och ser till att hålla sig smal och accepterar att man är olycklig när man inte är så smal som man vill vara. Inte alla orkar fördjupa sig i den sjuka smalhysterin samhället har och hur det påverkar många negativt, helt förståeligt det med.

Sugen på allt med citron idag

tisdag 29 januari 2013

Måste ha kvar medvetenheten varje dag

När jag väl bestämt mig för att jag inte ska äta sånt jag inte planerat så går det bra. Det är när något händer som jag inte förberett mig på mentalt som jag lätt trillar dit. Det händer inte så ofta att jag blir toksugen på något förbjudet. Inte på sistone i alla fall. Kanske för att inget är förbjudet när jag räknar kalorier. Men jag behöver liksom tänka att nu ska jag sköta mig, varje dag. Annars "glömmer" jag det och faller för frestelser när jag blir stressad. Eller är glad och vill fira, åstadkommit något och vill belöna mig eller är deppig och vill ha tröst.

Sataysås-tonfisk med pasta, broccoli, ost, tomat och keso



en burk Ica Gott Liv tonfisk med sataysås - 270
50 gram kokt pasta - 70
två skivor gräddost - 90
en halv broccoli - 40
tomat - 40
keso - 50
Totalt: 560 kcal

måndag 28 januari 2013

Stress är min värsta dietfiende

Shit vilken dålig matdag jag hade igår. Hade en ovanligt stressig helg och igår kväll när pärsen var över så kunde jag inte sluta äta… Åt tre gånger efter kl 17 bland annat massa tårta. Gjorde det värsta jag kan göra nämligen äta när jag redan är mätt och äta tills jag mår illa.

Direkt efteråt kom så klart ångesttankarna om att jag förstör det jag kämpat för och att jag är så dum i huvudet som gör såhär.



Men en stund senare och nu när jag hunnit fundera lite är jag snällare mot mig själv. Förstår att det hände för att jag var stressad. Är en typisk känsloätare, speciellt belöningsätning brukar ofta hända. Behöver vara förberedd på det nästa gång jag har stress framför mig. Det är mycket lättare om jag tänker efter före att nu kommer jag ha det stressigt men inget blir bättre av att jag äter massor.

Ser att andra också kan fungera på det här sättet; en kollega som försöker äta nyttigt och tackat nej till fika hela veckan, åt massor med kakor efter ett långt möte där hon höll en presentation. Så det är inget unikt direkt. (Nu skäms jag lite över att jag håller koll på mina kollegors kakkonsumtion.)

Är väldigt sugen på att vara jättenyttig nu. Inte alls sugen på något onyttigt. Inte för att det lär hålla i sig så länge (därför är det så dumt att äta massa sötsaker för att typ chocka kroppen i syfte att inte vilja ha sötsaker på lång tid därefter, haha I wish att det funkade så), men kan väl försöka hålla mig nyttig så länge det varar i alla fall.



Har en del matutmaningar den här veckan. Imorgon är det jobbresa och på fredag är vi bortbjudna på middag. Alltid svårare med maten när man själv inte kan ha 100% kontroll över vad man ska äta. Å andra sidan är det såhär ett normalt liv ser ut och fan heller att jag kommer tacka nej till aktiviteter bara för att jag inte kommer kunna ha kontroll över maten. Får göra mitt bästa att äta bra ändå.

Hela helgen har visserligen varit slapp med maten, räknade inte kcal fre-sön. Eller jag började räkna på lör men sen började det spåra ur på kvällen.




Så typiskt mig också, att när jag gått ner lite så ballar jag ur totalt. Ska vara glad om jag efter tio nyttiga dagar till är tillbaka på ruta 1, där jag var före den här helgen. Tur att det inte är så betungande att äta som jag gör, känns som bra mat och går inte hungrig bara jag lägger mina 1500-1700 kcal på bra mat och inte sötsaker.

torsdag 24 januari 2013

-0,7 kg på 10 dar! Glad!

1 januari: 70,5 kg

24 januari: 67,9 kg

-2,6 kg


Yay! Äntligen 7:an! Som i 67 alltså. Det var länge sen jag vägde mig, tio dagar sen sist. Hade inte tänkt väga mig idag heller men fick ett ryck och hoppade upp på vågen. Väldigt nöjd, hade inte väntat mig att få se sjuan redan. Å andra sidan har jag räknat kalorier duktigt och skött mig. Brukar kunna känna när jag går ner men inte den här gången.



Måste säga att det är RIKTIGT skönt att väga 67-nånting istället för 70-nånting. Glad att jag väntade tio dagar med att väga mig. Nu känner jag mig nöjd trots att jag bara gått ner 7 hekto på den här tiden. Om jag tänker 3-4 hekto på fem dagar så hade det inte känts lika bra av nån anledning. Och måste säga att det verkligen inte går lika snabbt att gå ner nu när jag fyllt 30 jämfört med när jag var 25 haha.

Känns så rätt nu och kände mig så fel vid 70 kg. Sitter självklart bara i huvudet. Blir bara så förvånad över att det sitter så starkt. Hela mitt allmäntillstånd påverkas av vikten. Minns det från när jag var yngre också, att när det hände något bra och jag var glad så tänkte jag att tänkt vad ännu gladare jag skulle vara om jag dessutom var smal.




På sätt och vis är det silverplats att bli glad för att jag går ner. Vinna på riktigt hade varit att bli vara fullt lycklig trots att jag inte väger så lite som jag vill.

Den var så jag började skriva i bloggen igen efter 1,5 års uppehåll; accepterade den här sidan av mig själv som blir glad över att gå ner i vikt och som tycker att det är något av det viktigaste som finns. För jag mår ju inte heller bra av att trycka undan och ignorera den sidan av mig, låtsas som den inte finns. Behöver prata ut om mina mat- och kroppstankar.





Vet att det här säkert är megaflum för många och att jag inte direkt är den mest peppande viktbloggen som liksom inte blir maximalt glad över att jag går ner. Eller jag blir ju skitglad, men sen efter det så kommer ju de andra tankarna på att det jag gör egentligen är dumt. Borde jobba på att vara nöjd med mig själv istället för att jobba på att gå ner.

Det här med att jag inte vägt mig på tio dagar är lite av ett test det med. Känner mig vilsen och lite identitetslös när jag inte vet vad jag väger.

Okej men sammanfattningsvis: jag är jätteglad att jag inte väger 70 kg längre, men jag är medveten om att vikten inte borde definiera min lycka så mycket som den gör.

onsdag 23 januari 2013

Kalorigalningen

Igår blev det 1820 kcal och jag blev så sur över att jag inte hade några kcal över ens till att äta en god blodapelsin som jag längtat efter. Det är såna här gånger man inser att man är så fånig som räknar kcal och prompt ska hålla en viss nivå, när man inte ens ”får” äta en nyttig apelsin. Men alla som räknar kcal vet hur det är, har man uppnått sina tillåtna kcal så har man.

Här hade jag dessutom dragit över lite efter som jag vill hålla 1700-nånting. Åt en extra måltid på jobbet eftersom jag skulle träna, och träningen brände lätt bort den lilla måltiden, så det kändes som jag inte hade ätit så mycket. Trodde jag hade ätit för runt 1600 men så blev det 1820 när jag räknade ihop det. Surt!



Känner mig verkligen som Dr. Jekyll och Mr. Hyde ibland. Den galna kaloriräknaren och den normalt matvettiga i samma person.

Den här bloggen är till för att skriva av mig om mina "dumheter" och det som jag gör som jag vet inte är bra för mig, men som jag inte kan låta bli att göra ändå. Räkna kalorier, tycka att jag behöver bli smalare, tänka på mat i tid och otid... Allt det där är dumt och motverkar det jag egentligen vill uppnå, det vill säga helt fri från värderande mat- och vikttankar. Så mitt mål i slutänden är att inte behöva skriva längre. Samtidigt gillar jag att skriva och jag tycker det är intressant att analysera samhället och leka amatörpsykolog på mig själv. Så det är lite dubbelt där med.

Idag blev det i alla fall blodapelsin och den var jättegod!


tisdag 22 januari 2013

Hur familjens påpekanden om ens kropp påverkar

Hamnade på ett blogginlägg igår som handlade om smalkommentarer från familj och vänner. Kände igen mig så väl i att det fokuseras alldeles för mycket på utseende i min familj. Nästan alltid när jag kommit hem för att hälsa på så har det varit ”oj vad smal och fin du är” och gillande blickar eller tystnad när jag vägt mer.

Minns att mamma gick på pulverdieter i perioder, men inte så mycket att hon kommenterade om sin vikt eller att hon måste gå ner. Men det jag minns som jag tror påverkat mig är kommentarer om att jag börjat gå upp i vikt och att kläderna sitter tajtare när jag gick från 55-57 kg till 62-63 kg (ca 168 cm var jag nog redan då) när jag var runt 16-17 år.

Speciellt en gång när jag hade ett par tajta byxor och ett tajt linne så lyfte mamma (på skoj tänkte väl hon) på linnet och skrattade lite åt valken vid byxkanten. Minns fortfarande den där brännande skamkänslan, även om hon så klart inte menade något illa utan säkert inte fattade hur mycket viktångest och kroppsmedvetenhet jag hade då.

En annan sak jag minns är en kommentar från min bästa vän då i början av gymnasiet. Det var en tjej i klassen som plötsligt hade blivit jättesmal och sjuksyster på skolan hade sagt att hon inte får vara med på gympan för att hon var så smal (??! nu när jag tänker på det; att ta bort fysisk aktivitet som man blir glad av och dessutom särskilja henne från gruppen och få henne att känna sig utanför lär inte ha hjälpt mot ätstörningen). Hur som helst, min bästis och jag pratade förstås om detta och hur smal hon var. Jag frågade hur min bästis skulle beskriva mig om vi tyckte att den här tjejen var jättesmal. Jag vägde 57-59 kg då.

”Lite mullig kanske”, sa hon. Frös till is av hennes kommentar. Mullig?! Jag hade ”normal” i huvudet. Ville självklart vara SMAL men nu var jag ju bara normal, enligt mitt kritiska tonårsjag. Så det påverkade mig mycket att höra att jag tydligen var mullig.

Det var lite jobbigt att skriva det här inlägget. Inte så roliga minnen. 

Jag ska göra mitt allra bästa för att aldrig kommentera mina framtida barns utseenden på det sättet. Och att inte banta och vara matfixerad själv. Vet att min bakgrund format mig så jag tar automatiskt in vartenda pluskilo och minuskilo i min omgivning. Men jag ska verkligen bita mig i tungan om jag märker att en kommentar vill komma ut.

Självklart är ”vad smal och fin du är” som man säger för att göra en tonåring glad skitdåligt. Det är dels samma sak som att säga ”om du går upp i vikt är du inte lika fin”, dels talar man om att utseendet är viktigt och det ska du fokusera på. Jag hoppas att dagens föräldrar är smartare. Barn är så formbara. Vi måste lära dem att utseendet inte är det viktigaste av allt och att de är jättebra hur de än ser ut.

Värsta barnboken ever (ja den finns tyvärr på riktigt)

måndag 21 januari 2013

Te som kvällsfika..

1780 kcal idag. Lite sur över att jag inte sparat något till kvällsfika. Brukar väga, skriva ner, äta. Räknar i efterhand alltså men oftast kommer jag av mig själv upp i 1500-1600 kcal efter middagen. Men idag kom jag upp i lite mer.



Frukost: ägg, ost, äpple, kaffe med mjölk
Lunch: kesella 1%, ägg, ost, kaffe med mjölk, en liten chokladbit på ca 8 gram
Mellanmål: ägg, ost
Mellanmål 2: ost, äpple, fem mandlar
Middag: stor portion pasta, tomatsås med champinjoner, halv broccoli, ost, liten bit kladdkaka



Ser att jag är ostmissbrukare. Men det är lugnt, ost betraktar jag som nyttigt. Mättar bra och innehåller kalcium och protein.

söndag 20 januari 2013

Laxbiff med sallad för 410 kcal

Igår åt jag 1700 kcal...och kakor för 600 kcal =) Det var värt det, det var jättegott. Nån gång ibland är det okej att gå loss i kakförrådet.

Imorse tänkte jag att jag känner för att ha en äta-lite-vad-jag-vill-dag ( = mera kakor), men var sur på sambon för en grej igår så vi grälade imorse och sen var jag inte sugen på kakor längre. Kan haft att göra med att sambon (efter att vi blivit samt) sa att jag ser smalare ut och att det gett resultat. Så jag blev lite peppad där och bestämde mig för att ta en räknardag och hålla koll på kalorierna istället.

Åt grymt god lunch: laxbiff med avocadosallad och teriyakisås.



Laxbiff - 250
Tomater - 30
Sås - 30
Halv avocado - 100
Totalt: 410 kcal



-1 kg/vecka under lång tid nästan omöjligt

Ett kilo kroppsfett motsvarar 7000-7500 kcal.

Det innebär drygt 1000 kcal mindre mat per dag än det man normalt äter. I en vecka, i två veckor, i tre veckor för att gå ner tre kilo.

Säg att man förbrukar 2000 kcal per dag (det är medel för en relativt stillasittande kvinna). Då behöver man alltså kapa hälften av sin mat. Fatta hur lite mat det är. Det skulle vara om man är rejält överviktig och ätit långt över sitt dagsbehov annars, då går det säkert snabbt att gå ner mycket om man skär bort hälften av en stor matmängd. Men jag kämpar med att äta 1500-1700 kcal per dag och det är bara 500 kcal mindre än mitt kcalbehov.




Och ändå är de första tre veckorna relativt lätta att gå ner på jämfört med efterföljande veckor.

Det är ju individuellt hur mycket energi man behöver så för vissa är 1500 kcal normalt att äta per dag. Men minus 1000 kcal per dag gäller alla om man vill gå ner ett kilo i veckan.

Det där viktraset man får i början är ju knappast värt att bli glad för, sorry om jag är en party pooper för alla glada tre-veckor-in-i-januari-bantare nu haha.  Exempelvis om man äter LCHF så tömmer man kroppen nästan helt på glykogen (=energireserv av kolhydrater i muskler och lever) första dagarna.

Normalt väger ens glykogenlager 200-300 gram. Dessutom finns till varje gram glykogen bundet ca 2,7 gram vatten. Har man ett lager på 250 gram glykogen så försvinner ju det samt vattnet.

250 gram glykogen + 250 x 2,7 gram vatten = 925 gram

Poäng är att man verkligen inte behöver bli besviken om man inte får lika bra resultat sen som första veckan. Och det är enormt krävande att gå ner ett helt kilo varje vecka.

925 gram, det är nästan ett kilo minus på vågen. Och det är noll gram som är fett av det.

Fast man får en smalare lever =)


fredag 18 januari 2013

Bättre dag idag

Idag är jag mer positiv jämfört med depp-inlägget igår.




Även om jag nu är mat- och viktfixerad så kan jag väl vara glad ändå. Kommer säkert bli automatiskt bättre bara jag gör roliga saker och försöker vara glad, då kommer jag nog bry mig mindre om min kropp.

Ja det har gått sådär nu med två dagar utan väga mat och räkna kcal. Igår glömde jag nästan äta under dagen så jag blev jättehungrig på kvällen och åt mer än vanligt. Idag har det slunkit ner både några chokladbitar, kakor och två bitar kladdkaka. Uppskattade dem och det var jättegott! Men funderar på att ta upp räknandet igen, känns som att jag bara behövde en paus från det ett tag.



Hur som helst. Lämnar denna visdom såhär på fredagskvällen inför helgen, en sak som jag tror stenhårt på:


Gråt inte över äten kaka


Om man väl äter något onyttigt så uppskatta det åtminstone. Njut av varje tugga och känn hur gott det är. Så räcker det antagligen med lite mindre av det goda, än om man hade slängt i sig så mycket som möjligt för att hinna före det dåliga samvetet ;)

torsdag 17 januari 2013

Lägger matvågen på hyllan

Och vips så slutade jag räkna kcal. Kände imorse att nä nu orkar jag inte mer. Höll på längre än jag trodde, 16 dagar blev det. Gått ner nästan 2 kg och det är en bra kickstart.

Men så nu börjar lite riktigt jobb, nämligen fortsätta äta likadant utan att ha stöd av siffrorna. Väga och räkna ser jag som ett hjälpmedel. Men ett tidskrävande hjälpmedel. Så det är det jag inte orkar; att väga och skriva ner allt, kolla i näringstabeller och räkna. Matmängden har jag inget som helst problem med att följa.



Känner mig lite matstörd när jag väger och räknar… Det är viktigt för mig att vara ”normal” (= inte tänka på mat och vikt massa timmar varje dag) och det är det jag strävar efter. Är fast övertygad om att jag försämrar min livskvalitet genom att lägga ner tid på mat- och vikttankar. Jag får en kick av att räkna, av att ha kontroll, av att gå ner i vikt. Men tror inte att den är en hälsosam kick.

Jag är en intelligent och bra person. Varför lägger jag så mycket tid på att försöka bli smalare?

Det är ofta såna här tankar kommer upp. Jag vet att det är superviktigt för mig att vara smal. Men jag tycker inte att det är bra. Är man normalviktig så ska man vara nöjd, inse att ideal är skapade av samhället och inget som gynnar individen, och istället vill jag lägga tiden på saker som utvecklar mig som person.

Tror jag att jag kommer ligga på min dödsbädd och tänka shit vad nice att jag vägde 63 kg som ung? Skulle inte tro det. Där kommer jag nog tänka att shit vad glad jag är att jag umgicks mycket med mina vänner och gjorde saker som gör mig glad på riktigt. Jag kommer bli skitsur på mig själv för varje tillfälle jag tackat nej till middagar med vänner bara för att jag inte kommer ha full kontroll över hur mycket kcal maten innehåller.






Drar mycket mellan mina olika sidor.

ÄLSKAR känslan av att sätta på mig ett smalplagg och känna mig smal.
HATAR att känna att jag lägger ner så mycket tid och energi på något så värdelöst som att vara missnöjd med min starka fina friska kropp.

Tycker det är jättesvårt med balansen mellan de två tillstånden. Jag har bara tagit mig till första steget nämligen insett att min smalhets inte är bra. Sen då? Vad göra nu, vad blir nästa steg? Hur ska jag bli nöjd och få balansen? Jag vill fortfarande väga 63 kg och vill göra allt för att nå det. Hur ska jag sluta tycka att det viktigaste är att vara smal?



onsdag 16 januari 2013

Smalare midja

Igår fick jag för första gången under den här dieten en wow-känsla när jag såg mig i spegeln på gymmet. Stod och stretchade triceps och fåfäng som man är så passar jag på att dra in magen när jag ändå har armarna uppe och kika i en spegel. Syntes faktiskt på magen att det saknas några hekto fett jämfört med före jul. Kändes mycket bra.

Inte min mage, I wish.

I övrigt ser jag ingen större skillnad. Känner på kläderna att de sitter lite lösare. Men bara marginellt. Är piggare på att prova andra kläder än de som jag alltid känner mig bekväm i, det är också ett smaltecken.

-2 kg är ju bara -2 kg, inte -5 kg. Fem kilo minus, då kan vi börja snacka. Eller okej tre kilo syns också. Men fem kilo syns på riktigt.




Annars då? Jo tack helt okej, harvar på med min våg och mitt block, det går bra och jag är glad för 1700 kcal. Åt runt 1500 kcal båda dagarna i helgen och det var jobbigt. Åt ute på restaurang i måndags, stolt över att jag bara åt halva huvudrätten och halva efterrätten trots att allt var galet gott. Svårt att uppskatta kalorierna så klart men ett halvt liv av matfixering har sina positiva effekter på ögonmåttet.


tisdag 15 januari 2013

Aldrig tidsbestämda viktmål

En sak som aldrig funkat för mig är ”Nu ska jag gå ner 7 kg på 7 veckor!”. Seriöst. Aldrig funkat.

Varför?

Vet inte om min hjärna kanske sätter krokben för mig när det inte går som jag vill. Det vill säga när jag inte gått ner 3 kg efter 3 veckor, då blir jag besviken och något händer i huvudet. Väldigt lätt att trilla dit och känsloäta. Just bara för att jag är besviken. Så det är en stor fälla för mig att tidsbestämma viktmål.

Jag vet att jag vill gå ner 5 kg alltså men det får ta den tid det tar. Jättegärna snabbt, äter jag 1500-1800 kcal/dag så rasar jag ju. Men jag vet att det kommer komma 3000 kcal-dagar och perioder där jag inte orkar dieta alls utan äter mitt dagsbehov.

And so be it.

måndag 14 januari 2013

Alltid nåt

1 januari: 70,5 kg

14 januari: 68,6 kg

-1,9 kg


Det får man väl säga är mycket bra. Men som jag skrev förut så är det värt ingenting om det inte är en hållbar minskning och jag blir mycket gladare för -2 kg på en månad än -1,9 kg på två veckor.
Men jag ska erkänna att det vid första anblicken var surt att se siffrorna på vågen som innebar att jag bara gått ner 0,4 kg sen förra vägningen över en vecka sen. Ansträngt mig lika mycket eller mer jämfört med första veckan och då gick jag ner 1,5 kg på fem dagar. Men det är inget konstigt alls, brukar rasa i början för att sen sakta ner.



Känns på kroppen och kläderna att jag gått ner lite så jag hoppas att det mestadels är fett som försvunnit. Har lagt till ett till pass (så tränar totalt 3 pass eller 2,5 timme), hoppas det kommer gå bra att fortsätta med det, och ökat vikterna. Gått bra med lunchpromenader också. Blivit i alla fall 3-4 st under vardagarna (de gånger det inte blivit av måste jag skylla på möten som legat över lunchen).

Ska verkligen försöka äta bättre nu. Har lagt för mycket energi på sötsaker och därför gått hungrig för mycket. Tänkte öka på maten lite mer också och hålla runt 1700 kcal/dag. Tror inte jag skulle orka hålla på så länge om jag fortsatte med 1500-dagar. Det är inte hållbart att ofta känna att jag dietar. Bästa "dieten" är att känna att man inte gör nåt särskilt utan bara äter god mat och är mätt.

Det jag gör nu är alltså 100% DIET och bara en variant av quick fix som jag kör nu när jag har hög motivation till att gå ner. Det största jobbet är verkligen inte detta, att gå ner i vikt genom att räkna kalorier, utan det största jobbet är att hålla min vikt stabil. Jobbet kommer sen, med att inte välja att äta massor när jag haft en jobbig dag eller när jag vill belöna mig eller när något ska firas.
Framför allt, min största dumhet som jag gjort oräkneliga gånger, så ska jag sluta med detta:

”JAG SKA BARA ÄTA UPP DET HÄR SÅ HAR JAG INGET ONYTTIGT HEMMA SEN”

Det där är min största praktidioti och viktfälla. Nystarter med nyttigheter brukar föregås av att jag bara ska äta upp den sista glassen, chokladen och kakorna jag har hemma. Sen ska jag inte köpa något nytt och så har jag inget hemma som kan fresta mig. Det är så tankarna går.

Det här är vad som händer:
Jag är nyttig i max ett par veckor. Sen utan att direkt veta hur det går till eller utan att tänka efter så köper jag hem något onyttigt och äter det. Och sådär kan jag hålla på hur många gånger som helst, konstant till och med. Så det är verkligen helt onödigt att göra en sån där puckad rensning.

söndag 13 januari 2013

Kaloriberäknat enklaste-receptet-nånsin med torsk

Har du 5 minuter över (inklusive ta fram, öppna förpackningar etc) för matlagning och 15 minuter över till att titta på tv eller whatever medan fisken står i ugnen? Bra då har du tid att laga det här enkla kalorisnåla receptet =)

För 2 portioner:
1 paket 400 g tinad torskfilé typ torskblock (ok jag ljög lite, det behövs lite framförhållning med att tina fisken också)
1 paket 200 g färskost Philadelphia med sweet chili 10% fett
salt& peppar


Gör såhär:
Lägg fisken i en ugnsform. Salta och peppra ordentligt. Klicka över färskosten. 200 graders ugn i ca 15 minuter.

Överkurs: mät temperaturen på fisken, 55 grader ska innertemperaturen vara. Min råkade komma upp till 75 grader på de tunnare delarna av fisken men det smakade bra ändå.

Torsken innehåller totalt 300 kcal och osten 310 kcal.
Totalt: 305 kcal/portion

Ser inte mycket ut för världen, beiga rätter är inte de mest fotogeniqua, men lovar att det är riktigt gott.



Åt detta med ruccola, tomat, keso och....*trumvirvel*...wakame-sallad som jag hittade på Ica!! Såå gott! Ätit det på en asiatisk krog och blev frälst, jätteglad att man kan köpa det i mataffären. 




Wakame smakar mycket av den där speciella umami-smaken (alger och smaken i kött sägs vara umami). Runt 100 kcal per 100 gram innehåller det.



Hunger

Nä igår vid läggdags var det verkligen inte kul.

Hade bestämt att jag skulle äta 1500-nånting på lördag och idag söndag eftersom jag åt 1960 kcal i fredags. Var supersugen på kakor på lördag morgon så till frukost blev det ostsmörgås och runt 300 kcal i kakor. Sen åt jag ju nyttigt resten av dagen. Tränade ett hårt pass, brände kanske 350-400 kcal. Åt totalt 1590 kcal.

Skiiithungrig vid läggdags, tog säkert en timme att somna.

Alltså vet inte vad det är men det känns som jag ätit bara 1000 kcal när jag egentligen ätit mat för 1200 kcal och kakor för 300 kcal. Eller så känns det så bara nu när jag är lite ärrad av hungern och vill hitta något att skylla på. För 1500 kcal trots träningsdag brukar funka helt ok annars.

Godaste frukosten på veckan:



2 små ägg - 140
12 g gräddost - 60
halv avocado - 100
6 små tomater - 40
70 g keso - 60
äpple - 50
kiwi - 50
Totalt: 500 kcal


lördag 12 januari 2013

Cocktailklänningar

Åh blir så sugen på att shoppa loss på dessa fina klänningar, surfat runt på Zalando ett bra tag.












Synd bara att det inte direkt hör till mitt vardagsliv att gå runt i piffiga klänningar, men drömma kan man ju alltid göra =)

Tropisk smoothie och äggforskning

Den här var supergod. Ananas, apelsin, mango, passionsfrukt, lite färsk ingefära och ett ägg.




250 kcal. Men det är ett rejält glas på minst fyra dl. Mycket mättande. 

Ägg är oslagbart i smoothie, det smakar alltså inte ägg nånstans men gör att det blir mjukare smak. Sen om man är ute efter gratis kcal så är det perfekt för det är lägre upptag i kroppen av rått ägg jämfört med tillagat.1

På träningsforum brukar man skrika högt om hur dåligt det är att äta råa ägg för bara 50% av proteinet tas upp, och det är visserligen synd att inte ta upp allt protein, men å andra sidan gör det mig inget att jag får åtnjuta mättnaden av ett ägg utan att ta upp allt protein det vill säga alla näring (kcal) i det.

1Digestibility of Cooked and Raw Egg Protein in Humans as Assessed by Stable Isotope Techniques. J. Nutr.vol. 128 no. 10 1716-1722

Fredagsmiddag med vin: 1040 kcal

Utan dessert alltså!

Tur att jag hade sparat mig under dagen, misstänkte att middagen skulle landa på runt tusen.

Stekt entrecote, rostade rotfrukter, bea och grönsallad med tomat och avocado. Två glas rött vin, totalt 3 dl. Glömde fota men den här portionen ser så gott som likadan ut.


Bild lånad från Moma's Kitchen

Till min håller-hårt-i-varje-kalori fasa så hann sambon drissla massa olja över rotfrukterna. Bilden var ungefär att jag sprang i slow-motion och skrek "Noooo...!!!" när jag såg honom gå loss med oljeflaskan. Beräknat på andelen av rotfrukterna som jag åt tror jag att det blev knappt en matsked olja jag ofrivilligt fick i mig. Ca 100 kcal.

I vanliga fall hade jag lätt ätit dessert. Nu räckte ju inte kcal till det. Blev totalt 1960 kcal igår ändå. Får verkligen distans och insikt när jag räknar. Åt en minibit kladdkaka häromkvällen och det är alltså den storleken, eller ingen dessert, som gäller om jag vill hålla mig slim. I normala fall hade jag utan eftertanke ätit en stor portion marängswiss, en normal bit chokladkaka eller ett gäng kakor.



De här kakorna ha vi hemma nu, jättegoda! 120 kcal per kaka.

Fatta hur mycket kalorier sötsaker innehåller. Vanliga kakor typ chocolate chips cookies eller kladdkaka innehåller 400-500 kcal/100 gram (varierar mycket beroende på hur mycket smör det är i dem). 10 gram är alltså 40-50 kcal. 10 gram är vad en och en halv chokladruta väger. Hur många "chokladrutor" äter man inte när man äter en bit chokladtårta? Blir lika förvånad varje gång jag räknar efter.

Vinet gav 240 kcal. Gott med vin även om jag inte skulle lägga de kalorierna på det särskilt ofta.