torsdag 21 april 2011

Vägning och lite filosofi

1 januari: 68,1 kg

21 april: 63,7 kg

-4,4 kg

Nöjd. Håller vikten. Åt normalt med middag igår så det är ingen svältvikt. Jag gör inget särskilt förutom att jag inte tänker så mycket på mat. Det är bra, det är så jag vill ha det.

Har märkt det i andra perioder i livet också, att det är när jag är upptagen med övriga livet som vikten är som bäst – låg och stabil. Det är därför jag fattat att det inte är bra att vara kaloribesatt som jag ändå är periodvis; i bästa fall går jag ner i vikt, men inte alltid, dessutom tänker jag på mat och vikt nästan hela tiden och det anser jag inte vara ett värdigt och bra liv. Tacka nej till middag med kompisar bara för att jag inte kan väga upp maten... Inte ovanligt alls när jag räknat kalorier. Ibland inte ens medvetet utan märker bara att jag ”inte har lust” att ses, har kanske inte ens tänkt på att det berott på att jag undermedvetet prioriterat full matkontroll.

När man är en sån bantningsexpert och kan i teorin allt om nyttighet men ändå inte lyckas gå ner i vikt, då sitter det ju i skallen. Ju mer energi jag lägger på nåt desto mer betyder det för mig, desto mer känsloladdat blir det. Alltså handlar det inte om maten och hitta nya gå-ner-i-vikt-metoder, utan det sitter i skallen. Och skallen blir ju besatt om jag jämt tänker på mat. En ond spiral: vill gå ner i vikt, känsloladdar mat, ballar ur och hetsar, vill desperat gå ner i vikt, känsloladdar mat ännu mer…

Därför tror jag att bästa ”metoden” för att få och hålla en vikt jag är nöjd med är att inte tänka på mat, kalorier och gå ner i vikt utan att bara leva.

Åh det här kändes insiktsfullt, tror jag fixar en ny kategori för såna här smartheter, kan vara bra när jag känner för att räkna kalorier igen.